Denna text är automatiskt översatt och kan därför avvika från originalet. Ingen rätt kan härledas av denna översättning.
År 1994 trädde lagen om främjande av forskning och utveckling (WBSO) i kraft. WBSO är en skattemässig reglering som genom minskning av sociala avgifter och löneskatter sänker lönekostnaderna för personal som arbetar med forskning och utveckling. Ett villkor är att det handlar om tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete som fokuserar på produkter, processer och ny programutveckling för företaget. Dessutom stimuleras teknikstartups extra till att bedriva forsknings- och utvecklingsaktiviteter enligt WBSO.
Tanken är att genom att minska de viktigaste kostnaderna relaterade till forsknings- och utvecklingsarbete ska företag uppmuntras att genomföra (mer) forskning och utveckling. Forskning och utveckling ses som en aktivitet med betydande privata och samhälleliga vinster, vilket bidrar väsentligt till innovation och konkurrenskraft för den nederländska ekonomin.
Med 73,145 ansökningar från 24,754 företag under perioden 1994-2001 och en budget på 337 miljoner euro år 2001 har WBSO blivit den klart viktigaste åtgärden i Nederländerna för att främja forsknings- och utvecklingsarbete bland företag, sett till räckvidd och budget.
Med tanke på WBSO:s målsättning är frågan om i vilken utsträckning WBSO leder till mer forsknings- och utvecklingsaktiviteter hos företag central i denna utvärdering. Detta refereras till som den första effekten i ordningen. Utvärderingen syftar också till att ge insikt i: i vilken grad de omständigheter som 1994 låg till grund för införandet av WBSO fortfarande är aktuella; effekter på resultaten av forskning och utveckling gällande innovation (de så kallade andra ordningens effekter) och företagsprestationer (tredje ordningens effekter); målgruppens omfattning för WBSO; utförandets uppfattning av WBSO, inklusive användning av mellanhänder/subventionsrådgivare och WBSO-användarnas uppfattning av eventuella justeringar av WBSO-regleringen.
