Denna text är automatiskt översatt och kan därför avvika från originalet. Ingen rätt kan härledas av denna översättning.
Regeringen beslutade 2004 att införa efterfrågestyrning och finansiering av tillämpad forskning genom TNO, de GTI:er och senare även DLO. Detta beslut gav (delvis) genomförande av rekommendationerna från den tillfälliga kommittén "TNO/GTI:s brofunktion" (Cie. Wijffels), som hade flera förslag för att förbättra effektiviteten i kunskapsinfrastrukturen för tillämpad forskning i Nederländerna. Syftet med detta spår av efterfrågestyrning och finansiering var att säkerställa att instituten skulle bättre anpassa sin forskning till behoven från olika departement, samhället och näringslivet.
År 2008 genomförde regeringen en mellanevaluering. Nu, två år senare, är frågan om - och i så fall hur - anpassningen mellan TNO:s och GTI:ernas forskning och efterfrågan har förbättrats jämfört med 2004. På uppdrag av utbildnings-, kultur- och vetenskapsministeriet (i samarbete med näringslivsdepartementet) genomförde Dialogic därför en slututvärdering av Instrumentet Efterfrågestyrning av TNO och GTI:er mellan mitten av oktober 2010 och mitten av mars 2011.
I denna rapport diskuteras resultaten från slututvärderingen av instrumentet Efterfrågestyrning av TNO och GTI:er. Där behandlas följande huvudfrågor:
- Har anpassningen mellan institutens forskning och statens (dvs olika departement), samhällets och näringslivets behov förbättrats jämfört med 2004?
- I vilken utsträckning har efterfrågestyrningsprocessen bidragit till att förbättra anpassningen mellan kunskapsfrågan och kunskapsutbudet?
- Hur har instituten organiserat och strukturerat om sig för att anpassa sin forskningsprogrammering till efterfrågan?
- I vilken utsträckning har kunskaps- och forskningspolitiken vid de berörda departementen stärkts genom efterfrågestyrning?
