Denna text är automatiskt översatt och kan därför avvika från originalet. Ingen rätt kan härledas av denna översättning.
Avlyssning är av stor betydelse för brottsbekämpning och nationell säkerhet. Värdet av detta verktyg för rättssystemet och säkerhetstjänster är okontroversiellt och står inte på spel. För att kunna avlyssna måste dock telekommunikation vara möjlig att avlyssna. Denna undersökning handlar om hur man bäst kan säkerställa avlyssningsbarheten.
Denna studie, beställd av Ministeriet för Ekonomiska Angelegenheter, utvärderar regeringen om avlyssningsbarheten enligt kapitel 13 i lagen om telekommunikation (TW). Avlyssningsbarhet hänvisar till att säkerställa möjligheten att undersöka telekommunikation (avlyssning och förfrågning av användar- och trafikdata). Kapitel 13 i lagen om telekommunikation ålägger leverantörer av allmän telekommunikation att säkerställa denna avlyssningsbarhet.
Avlyssningsbarhetspolitiken härstammar från tiden 1996-1998, med policyn att kunna avlyssna telekommunikation samt dess införande i lagen om telekommunikation 1998. Telekommunikationen utvecklas emellertid ständigt, både på marknaden och inom tekniken, vilket sätter avlyssningsbarheten i telekommunikationen under press. Målet med denna studie är att undersöka om tidigare avlyssningsbarhetspolitik har översatts adekvat till lagstiftning samt om policyn och lagstiftningen är lämpliga för framtiden med tanke på utvecklingen inom telekommunikation.
Denna utvärderingsstudie fokuserar till stor del på de tre huvudsakliga grundpelarna inom policyn och lagstiftningen, nämligen det allmänna kravet att allmän telekommunikation måste vara möjlig att avlyssna, skyldigheten för telekomleverantörer att samarbeta och kostnadsfördelningen. Studien, som på grund av begränsade resurser har genomförts som en kvalitativ, och inte kvantitativ, utvärdering, genomfördes genom intervjuer med behovsställare (rättssystemet och underrättelse- och säkerhetstjänster), telekomleverantörer, tillsynsmyndigheter och andra experter, kompletterat med litteraturstudier. Resultaten från studien innehåller till stor del åsikter från behovsställare och leverantörer; slutsatserna och rekommendationerna är uppdragsgivarnas ansvar.
