Denna text är automatiskt översatt och kan därför avvika från originalet. Ingen rätt kan härledas av denna översättning.
I rapporten Cultuur in een open samenleving (2018) presenterade utbildnings- och kulturministern sitt kulturpolitik. Enligt henne är kulturarv viktigt för samhället för att fortsätta diskutera det förflutna, nuet och framtiden, både på lokal nivå (by eller stad) och nationell nivå (Nederländerna i Europa). Utgångspunkten är att kultur och därmed även kulturarv är för alla och bör därför vara tillgängligt för alla. Det är viktigt att kulturarvet når den breda allmänheten i all dess mångfald (för alla). Samtidigt är det viktigt att denna breda allmänhet kan använda kulturarvet för kulturella och kreativa uttryck (av alla). Under 2019 inleddes inom denna kontext Intensivering Digitaal Erfgoed, där extra medel på 12,4 miljoner euro ställdes till förfogande av ministeriet.
För att bedöma effekten av intensifieringen genomfördes en nollmätning under 2019. På hösten 2021 genomförde Dialogic tillsammans med Pleiade Management & Consultancy den första mätningen och kartlade tillgängligheten, tillgängligheten, sökbarheten och användningen av digitalt kulturarv. Vi genomförde onlineundersökningar bland kulturarvsorganisationer (604 svar) och allmänheten (1 518 svar). Dessutom genomförde vi intervjuer inom kulturminnessektorn och användare från utbildning, vetenskap och den kreativa branschen (26 personer).
Den 21 januari 2022 presenterades rapporten på det nya året-evenemanget för Netwerk Digitaal Erfgoed. Rapporten finns att tillgå här.
Vi drar slutsatsen att det finns mycket digitalt kulturarv tillgängligt och att digitaliseringsgraden (procentandelen samlingar som är tillgängliga digitalt) ökar på nationell nivå. Av de kulturarvsorganisationer som svarade på den onlineundersökning, svarade 30% att mer än hälften av deras samlingar är tillgängliga digitalt. 3% anger till och med att deras samlingar är helt tillgängliga digitalt. Över hälften (57%) uppger att en fjärdedel eller mindre av deras samling har gjorts tillgänglig digitalt och 14% erbjuder ännu inte sin samling digitalt. Digitaliseringsgraden är starkt kopplad till organisationsstorlek.
Vi ser också att det finns stor användning av det digitala kulturarvet. Målet att nå 90% av alla nederländare digitalt med kulturarv uppnås för de nederländare som är intresserade av kulturarv (90%) och ligger strax över den nuvarande räckvidden bland alla nederländare (87%). Det är svårt att bedöma om målet på 30% deltagande användning uppnås, eftersom det inte är helt klart vad som avses med aktiv och/eller deltagande användning. Baserat på undersökningen bland allmänheten verkar målet ännu inte ha uppnåtts (12%), även om det är nära för unga vuxna (26%). Dessutom upplever en betydande majoritet (71%) av allmänheten som använder digitalt kulturarv en effekt av detta, vilket tyder på mer än bara passivt användande.
Slutligen drar vi slutsatsen att det är viktigt att uppmärksamma hinder för digitalisering och hur departementet för utbildning, kultur och vetenskap även efter avslutad intensifiering kan möta detta. Konkreta uppmärksamhetspunkter för denna policy inkluderar:
1. (Strukturell) finansiering av digitaliseringsinsatser.
2. Anpassning av mindre kulturarvsorganisationer.
3. Koordinering mellan (mindre) kulturarvsorganisationer och marknadsaktörer (om det finns ett behov).
4. Hållbar lagring och tillgängliggörande av born-digitalt kulturarv.
5. Balans mellan en mer kvantitativ tillgängliggöring av kulturarv som data och en kvalitativ tillgängliggöring för (framför allt) allmänheten.
6. Tydligare definition av aktiv och/eller deltagande användning och uppmärksamhet på effekter av insatser på tillgänglighet, tillgänglighet och sökbarhet som inte direkt leder till en kvantitativ ökning av (deltagande) användning.