Möjlighetsjämlikhet för förstagenerationstudenter

"In de buitenbaan" (De Groene Amsterdammer, 26 februari 2020) och "Som förstagenerationsstudent ligger du redan 1-0 bakom" (NPO radio 1, 26 augusti 2018). Under de senaste åren har detta varit en återkommande diskussion i tidningar och på radion när det handlar om lika möjligheter för studenter som är de första i sin familj att gå till universitetet eller högskolan, s.k. förstagenerationsstudenter. Därför har Dialogic på uppdrag av Ministeriet för Utbildning, Kultur och Vetenskap (OCW) genomfört en studie om lika möjligheter bland förstagenerationsstudenter. I denna studie har vi upptäckt att lika möjligheter för förstagenerationsstudenter är hotade på flera sätt. För det första: Förstagenerationsstudenter har ojämlika utvecklingsmöjligheter och slutför i mindre utsträckning sina studier. Vår kvantitativa analys visar att dessa studenter har en signifikant högre risk för att hoppa av eller byta program, vilket negativt påverkar deras möjligheter att slutföra sin utbildning. Förstagenerationsstudenternas ojämlika utvecklingsmöjligheter kan förklaras av två centrala faktorer: de påverkas av fördomar och oavsiktliga negativa effekter i bedömning och utbildningssystemet, samt gör onödig självselektion. Det senare beror på att förstagenerationsstudenter ofta inte känner sig hemma på högskolan eller universitetet och har mindre tillit till sin egen förmåga jämfört med sina medstudenter. Två viktiga nyanser bör betonas här. För det första finns det grupper av studenter som jämfört med förstagenerationsstudenter har ännu större risk att hoppa av eller byta program och förtjänar också uppmärksamhet, nämligen hbo-studenter, kandidatstudenter, manliga studenter, studenter med lägre familjeinkomst och studenter med invandrarbakgrund. För det andra spelar intersectionella effekter en roll, vilket innebär att vissa grupper inom förstagenerationsstudenterna upplever ännu större ojämlikheter. I synnerhet förstagenerationsstudenter med invandrarbakgrund och äldre förstagenerationsstudenter upplever starkare ojämlikheter än andra förstagenerationsstudenter. De har en relativt hög risk för att hoppa av eller byta program och påverkas därmed relativt mycket av orsakerna till ojämlikhet i möjligheter. Förstagenerationsstudenter på universitetet och staplande förstagenerationsstudenter har också en relativt hög risk för att hoppa av, men inte byta program. Trots detta tyder detta på att orsakerna till ojämlikhet i möjligheter för förstagenerationsstudenter spelar en större roll på universitetet. För det andra: Förstagenerationsstudenter har ojämlika urvalsmöjligheter och har därför mindre chans att överhuvudtaget nå högskolan eller universitetet. I vår analys av litteratur och intervjuer ser vi att fördomar och oavsiktliga negativa effekter i urval och bedömning gör det svårare för förstagenerationsstudenter att bli antagna till högskolan eller universitetet. Vår kvantitativa analys bekräftar delvis detta. Vi ser att avskaffandet av numerus fixus kan öka möjligheten för förstagenerationsstudenter att bli antagna, även om bevisen för detta i denna studie är begränsade. För det tredje: Förstagenerationsstudenter upplever ojämlika samhällsmässiga möjligheter. Vår analys av litteratur och intervjuer visar att förstagenerationsstudenter som tar examen ofta upplever begränsad studieframgång och lägre examensframgång. Dessa studenter tenderar att självselektera sig, vilket innebär att de inte så ofta deltar i extracurriculära aktiviteter som kan stödja deras personliga utveckling och framtida samhällsengagemang. Denna självselektion beror ofta på den höga press som förstagenerationsstudenter känner av att slutföra sin examen inom nominell tid. Detta kan begränsa deras framtida samhällsmässiga möjligheter eftersom sådana extracurriculära aktiviteter blir alltmer uppskattade och efterfrågade på arbetsmarknaden. Dessutom kan dessa aktiviteter bidra till att bygga socialt och kulturellt kapital, engagemang i utbildningen och akademisk framgång. För att lösa detta relevanta samhällsproblem ger vi några rekommendationer:

• En politik som enbart fokuserar på förstagenerationsstudenter verkar enligt våra data vara otillräcklig, med tanke på att det finns andra studentgrupper som har större risk för att hoppa av, byta program eller ha lång studietid.
• Enligt experter som intervjuats är det främst institutionerna som kan påverka ojämlikhet i möjligheter genom att stärka sociala processer på campus, såsom främjande av känslan av tillhörighet och minskning av prestationspress.
• Övergången från gymnasiet till högskola/universitet utgör den största utmaningen. Befintliga interventioner, såsom startprogram för att öka system- och strukturkunskaper samt stipendier, kan främja lika möjligheter.
• Att övervaka förstagenerationsstudenter för specifika interventioner verkar ha fler nackdelar än fördelar, enligt experterna.
• Därutöver betonar experterna att det är nödvändigt att ta itu med ojämlikhet i möjligheter tidigare i utbildningskedjan.

Rapporten överlämnades till parlamentet den 19 december. I det bifogade svaret anger ministern att denna studie kommer att beaktas i en fortsatt policyrekommendation om ökad studieframgång. Vi kommer att fortsätta följa denna policyrekommendation och alla utvecklingar kring detta ämne med intresse.