En utvärdering av forskningsdelen av Toekomstfonds pekar på ett behov av att ompröva värdeskapandepolitiken.

I mitten av maj överlämnade ministrarna för Ekonomiska frågor och Klimat (EZK) och Utbildning, Kultur och Vetenskap (OCW) utvärderingen av forskningsdelen av Framtidsfonden - tillsammans med en första reaktion i form av ett Kamerbrev - till Andra Kammaren (se Rijksoverheid.nl). På begäran av ministeriet för EZK genomförde Dialogic denna utvärdering.

Framtidsfonden (Företagsdelen och Forskningsdelen tillsammans) grundades 2014 på initiativ av Andra Kammaren ('Motion Pechtold m.fl.'). Grundtanken är att reservera en del av gasintäkterna för investeringar i intjäningsförmågan för kommande generationer genom en återkommande fond. Framtidsfonden innehåller olika instrument och har varit en separat budgetpost på EZK:s budget sedan 2017 (artikel 3). Storleken på Forskningsdelen av Framtidsfonden uppgår slutligen till €127,5 miljoner. EZK och OCW delar ansvaret för politiken för Forskningsdelen av Framtidsfonden. Med Forskningsdelen av Framtidsfonden har fyra regelverk finansierats: 1) Reglering av Kredit för Forskningsfaciliteter i Framtidsfonden (TOF) som syftar till att finansiera nya eller förbättra befintliga högkvalitativa forskningsfaciliteter för offentliga och privata forskningsinstitutioner; 2) Reglering av Smart Industry Fieldlabs (SI-fieldlabs/SIF) som syftar till att finansiera (genom en kombination av lån och bidrag) 'smart industry' fieldlabs; 3) Bevis på Koncept (PoC) reglerar för innovativa start-ups som specifikt bygger vidare på kunskap som utvecklats vid en TO2-institution; och 4) Tematisk Technology Transfer (TTT)-reglering (inkl. Onode pilot) som syftar till att främja valoriseringsaktiviteter av ett samarbete eller konsortium av kunskapsinstitutioner och en riskkapitalist som fungerar som fondförvaltare på en specifik teknologi eller tillämpningsområde.

Baserat på utvärderingen har följande bland annat konstaterats:

1. På nivån för Forskningsdelen som helhet är slutsatsen att medlen för finansiering av forskningsfaciliteter och valorisering vid tillkomsten av Framtidsfonden var mer än välkomna. Dock har de medel som är involverade (slutligen €127,5 miljoner) haft (ovanligt) en övervägande engångskaraktär eller impulsiv karaktär. De har inte resulterat tillräckligt i mer strukturella politikinstrument (vilket är fallet i Företagsdelen av Framtidsfonden). Kravet på återkommande medel stämmer dåligt överens med utformningen av lämpliga instrument för finansiering av forskningsfaciliteter och valorisering.
2. Mervärdet av dessa fyra instrument under samma benämning är begränsat. Forskningsdelen av Framtidsfonden hanteras inte som en sammanhängande uppsättning av instrument och uppfattas heller inte som sådan. I praktiken erbjuder Forskningsdelen av Framtidsfonden impulsfinansiering för ärenden som egentligen bör budgeteras mer strukturellt, nämligen valorisering och finansiering av forskningsfaciliteter. Valorisering är en lagstadgad uppgift för högre utbildnings- och kunskapsinstitutioner som kräver användning av strukturella medel. I praktiken avsätts inte tillräckligt medel från den ordinarie finansiering av högre utbildnings- och kunskapsinstitutioner för valorisering och valorisering sker främst genom tillfällig impulsfinansiering. Detsamma gällde för finansiering av forskningsfaciliteter. Tidigare fanns ingen strukturell finansiering för detta, förrän betydande budgetar utlovades tidigare i år under en period av 10 år.
3. På grund av kravet på en återkommande fond har ingen bra avvägning kunnat göras angående om basfinansiering, bidrag, lån eller annan typ av utformning av instrumenten är mest lämpad (för att underlätta finansiering av forskningsfaciliteter och stödja valorisering). När vi ser på effektiviteten i utformningen av de enskilda instrumenten, bedömer vi effektiviteten i TOF och SIF som låg. I PoC och TTT, där det också rör sig om högriskverksamhet, anser vi att effektiviteten är högre. Även om vi inte har utfört en helhetsbedömning av samhällsekonomisk nytta, uppskattar vi att förhållandet mellan samhällsnyttan och samhällskostnaderna bedöms vara bättre för PoC och TTT än för TOF och SIF. Här gäller dock att många av fördelarna måste realiseras inom en snar framtid.

I rapporten har olika rekommendationer getts. Bland annat har det rekommenderats att valorisering blir en del av investeringsprojekt från Nationella Tillväxtfonden, men det har också varnats för att åter knyta valoriseringspolitiken exklusivt till en (än så länge) tillfällig åtgärd som Nationella Tillväxtfonden. I deras första reaktion (se Kamerbrief) erkänner bägge ministrarna att Forskningsdelen inte har fungerat som ursprungligen avsett. De vill därför ompröva hur Framtidsfonden hittills har genomförts. De vill också ompröva de befintliga politiska målen och göra tydligare val där de fortfarande passar. Ministrarna erkänner också att det finns förbättringsmöjligheter när det gäller samordning av valoriseringsinstrument. De ger flera exempel på åtgärder som redan har bidragit till detta (NGF-förslaget Deltaplan valorisatie, värdegrund för valorisatie, överenskommelsen om högre utbildning och vetenskap, osv.). Dessutom vill de bygga vidare på befintliga positivt utvärderade instrument. Ministrarna kommer också att överväga att integrera forskningsdelen i företagsdelen och se över om det är önskvärt med experimentell handlingsutrymme i Forskningsdelen (med eventuellt krav på återkommande medel). Ministrarna strävar efter att informera Kammaren om sin syn på användningen av Framtidsfonden som helhet och dess framtida utformning i höst.

Vill du veta mer om denna utvärdering? Fråga Pim den Hertog.