Service Design Vouchers för tillverkningsindustrin

Under 2016 och 2017 genomfördes en policy-experiment för tjänsteinnovation i form av s.k. Service Design Voucher i samarbete mellan (dåvarande) Ministerie van Economische Zaken, RVO och Dialogic. Syftet var att undersöka i vilken utsträckning främjandet av tjänsteinnovation kräver en särskild policyintervention och även att skaffa erfarenhet av policyexperiment. Företag erbjuder alltmer "lösningar", "upplevelser" eller produkttjänstekombinationer där de "avlastar" sina kunder. Genom att lägga till tjänstelement i sitt produktutbud - en process som beskrivs som "servitisation" - försöker tillverkningsföretag skilja sig från konkurrenterna. Speciellt små- och medelstora tillverkningsföretag brottas med denna omställning. Policyexperimentet Service Design Voucher syftade därför till att stödja just denna grupp med en sådan övergång. För att undvika att stora stödprogram sätts upp som senare visar sig ha liten effekt valdes det att först testa interventionen i liten skala (i form av ett experiment). Interventionen i form av en SDV bestod av en "kupong" med vilken en små- och medelstor företagare inom tillverkningsindustrin kunde få en kunskapsfråga besvarad av en kunskapsinstitution eller rådgivningsföretag. En små- och medelstor företagare inom tillverkningsindustrin fick upp till 3000 € i bidrag för att användas till rådgivning från en kunskapsinstitution eller rådgivningsföretag för ett tjänstedesignprojekt. En av förutsättningarna var att företagaren själv också investerade 1000 €. På detta sätt genomfördes små projekt där tillverkningsföretag undersökte kundernas önskemål med hjälp av olika metoder (delvis tjänstedesignmetoder) eller funderade på hur de kunde erbjuda tjänster som ett komplement till eller starkt integrerat med sina fysiska produkter. **Lärdomar och rekommendationer angående främjandet av servitisation** Analyser av deltagande och uppnådda resultat inom området tjänsteinnovationsmognad resulterade i följande huvudfynd:

1. Det är rimligt att anta att service design-vouchers har bidragit till medvetenhet och strategi kring servitisation hos små- och medelstora tillverkningsföretag.
2. Det undersökta instrumentet är mest lämpat för företag i mellanskiktet som vet att de vill göra något med servitisation men har inte fördjupat sig särskilt mycket i ämnet än.
3. Det finns flera resonemang som motiverar policy för servitisation; eventuell uppföljningspolicy bör fokusera på de mest konkreta utmaningarna.

Ämne, form och målgrupp för kupongen är alla relevanta och acceptabla och har gett en viss grupp små- och medelstora tillverkningsföretag en knuff i rätt riktning på vägen mot servitisation. Dock visade det sig i viss mån vara en utmaning med ett helt nytt och självständigt instrument med en helt egen etikett och all nödvändig kommunikation för båda policyexperimenten. Baserat på resultaten av policyexperimentet rekommenderar vi därför att inte fortsätta med service design-vouchers i deras nuvarande form. Med tanke på framtiden ser vi tre sätt att främja servitisation (och breddare tjänsteinnovation). I en generisk variant kan det nuvarande instrumentariet för innovationspolitiken tydligare inrätta utrymme för servitisation eller bredare tjänsteinnovation. I en fortsättningsvariant kan kupongen återigen – med hänsyn tagen till de lärdomar som erhållits – erbjudas. Idén är att just nu kunna utveckla en version 2.0 som bättre anpassar sig och där effekterna kan mätas och bedömas på nytt. Slutligen är det möjligt att i en specifik "integrations"variant låta vouchers för servitisation vara en del av lokala, sektoriella eller tematiska initiativ. I den sista varianten är servitisation inte huvudämnet för ett (igenkännbart) instrument, utan en del av ett ämne där företag aktivt, utifrån sig själva, tar itu med det. Servitisation är i detta fall exempelvis ett medel (och inget mål i sig) för att utforma cirkulärt företagande, smart produktion eller företagstillväxt genom övergången till nya affärsmodeller. **Lärdomar och rekommendatione rörande genomförandet av policyexperiment** Att genomgå hela cykeln med policyutformning, -implementering, -övervakning och -utvärdering ger även olika insikter när det gäller formgivning och tillämpning av policyexperiment. De viktigaste lärdomarna, där några är specifika för experiment där målgruppen aktivt måste anmäla sig, är:

1. Kombinationen av ett nytt policyexperiment för en ny målgrupp är svårt att förena med de höga krav som en randomiserad kontrollerad studie ställer.
2. Kraven som ställs på en randomiserad kontrollerad studie är ganska strikta, särskilt i kombination med en begränsad policybudget för ett policyexperiment.
3. Nya interventioner kan ännu inte åberopa kännedom och det krävs därför en stark satsning på kännedom bland målgruppen (som dessutom måste specificeras noggrant) om en randomiserad kontrollerad studs väljs.
4. Policyexperiment kräver en betydande tidsåtgång; den tiden kanske inte alltid finns.
5. Att få stöd för ett experiment är inte självklart.
6. Framing av ett policyexperiment är inte trivialt. Ett policyexperiment i form av en formell förordning medför extra administrativa bördor och kan eventuellt avskräcka företag.
7. Överväg att genomföra policyexperiment i en annan miljö än den för ett formellt policyinstrument (till exempel en forskningsmiljö).

  Se även: Service Design Vouchers för transformatio av tillverkningsindustrin