Denna text är automatiskt översatt och kan därför avvika från originalet. Ingen rätt kan härledas av denna översättning.
År 2021 konstaterade Utredningskommissionen för Internationell Adoption (Joustra-kommissionen) att allvarliga missförhållanden hade inträffat under övervakning av den nederländska regeringen angående internationella adoptioner under förra seklet. Adopterade personer som ville söka efter sin biologiska familj fann fel i sina adoptionsakter eller upptäckte att de inte hade någon adoptionsakt alls. Utan information om sitt ursprung är det näst intill omöjligt (eller väldigt krångligt) att söka efter familj eller få svar på frågor om sin identitet.
Efter Joustra-kommissionens rapport stoppades internationella adoptioner (även om de nu återigen är möjliga) och ett Center för Expertis inom Internationell Adoption inrättades. Detta center skulle stödja adopterade personer i deras sökande efter familjemedlemmar och erbjuda psykosocial och juridisk hjälp. Dock, ingen handling lika ingen sökning, eller hur?
Under de senaste åren har kommersiella DNA-databaser vuxit i antal och storlek. Individer kan skicka in sitt DNA (genom att spotta i en provrör eller svepa insidan av kinden med en tops) till dessa företag. Företagen kan sedan berätta var deras förfäder ursprungligen kommer ifrån och om de gillar koriander (åtminstone påstår de sig kunna göra det). Dessa DNA-databaser har också ett Relative finder. Här jämförs DNA:t med alla andra (ofta miljontals) DNA-profiler i databasen för att hitta en match: en familjemedlem.
Det vetenskapliga forsknings- och dokumentationscentret (WODC; en del av Justitie- och Säkerhetsdepartementet) bad Dialogic att undersöka om Expertiscentret borde rekommendera adopterade personer att använda dessa kommersiella DNA-databaser. Dessutom skulle en avvägningsmodell utvecklas för att guida valet av en specifik DNA-databas. Hela rapporten inklusive avvägningsmodellen finns att läsa här.
Vi fann att det tekniskt sett finns få hinder för att använda kommersiella DNA-databaser. Testerna i sig är pålitliga och har låg förekomst av både falska positiva och falska negativa resultat. Men statistiskt sett är chansen att hitta en match med en familjemedlem (som står tillräckligt nära för att påbörja en sökning) extremt liten - även i den största databasen. Databaser är generellt sett fyllda med västerländska DNA-profiler och inte med DNA-profiler från de länder där adopterade personer härstammar ifrån. Dessa profiler är just de som behövs för att kunna påbörja en sökning. Vid valet av att använda eller inte använda DNA-databaser är även juridiska överväganden viktiga. Vad händer med dina (mycket personliga) data och vem har tillgång till dem? De databaser som undersöktes uppfyllde dock alla minimikrav för ett ansvarsfullt och säkert hanterande av DNA-material. För det tredje är att hitta en familjemedlem oftast en känslomässig process för adopterade personer. Hur väl DNA-databaser erbjuder psykosocialt stöd varierar kraftigt. Detta sociala aspekt kan också beaktas i vår avvägningsmodell vid valet att använda en DNA-databas.
För ytterligare frågor om denna forskning kan man kontakta projektledaren Robbin te Velde (tevelde@dialogic.nl). Robbin kommer också att tala den 26 september 2022 på Kunskapscaféet hos Justitie- och Säkerhetsministeriet om denna forskning.