Evaluering av coronatiltak för barnomsorg och nödutrymme.

Under coronapandemin har barnomsorgen i Nederländerna stängts (delvis) tre gånger. Samtidigt erbjöds alltid nödinsatser för specifika grupper: barn till föräldrar/vårdnadshavare med ett avgörande yrke och sårbara barn. Med stängningen av barnomsorgen fanns självklart risken att föräldrarna inte ville (eller kunde) fortsätta betala för barnomsorgen. Det kunde leda till konkurs för barnomsorgsinrättningar, en minskning av antalet barnplatser (när stängningarna inte längre var nödvändiga) och föräldrar/vårdnadshavare som riskerade att förlora platsen för sina barn. Därför försökte man under denna period hålla sektorn stabil och ge föräldrar/vårdnadshavare trygghet om fortsatt tillgänglighet. Detta gjordes med hjälp av ekonomiskt stöd från regeringen till föräldrar/vårdnadshavare för deras barnomsorgskostnader genom TTKO, TTKZO och kommunala regler. Ministeriet för Socialfrågor och Sysselsättning bad Dialogic och Oberon att utvärdera TTKO, TTKZO, kommunala regler och nödinsatsen. Utvärderingen fokuserade på genomförande, effektivitet, resultat och räckvidd. För att genomföra utvärderingen användes enkäter bland föräldrar/vårdnadshavare (n=977), barnomsorgsorganisationer (n=399) och kommuner (n=13), intervjuer (n=26), litteraturstudier, fokusgrupper (n=3) och en internationell jämförelse. Utifrån utvärderingen framgår det att barnomsorgssektorn förblev stabil och livskraftig under och efter coronaperioden. Utan dessa regler skulle en betydande del av företagen i denna sektor ha gått i konkurs eller hamnat i (mycket) svåra ekonomiska problem. Dessutom har majoriteten av föräldrar/vårdnadshavare kunnat behålla sina platser på barnomsorgen efter nedstängningarna. En förklaring till reglernas höga effektivitet är den stora betydelsen vi som samhälle fäster vid denna sektor. Detta ledde till en stark inre motivation hos alla inblandade parter att hålla barnomsorgen uppe. För föräldrar/vårdnadshavare ökade denna motivation bara genom att de fullständigt eller till stor del kompenserades för att betala för barnomsorgen. Vissa barnomsorgsorganisationer hade emellertid svårt att behålla tillräckligt med personal på grupperna under och efter nedstängningarna, på grund av olika yttre effekter. Också nödinsatsen har haft en positiv effekt på sektorns stabilitet. Detta gjorde det möjligt att behålla verksamheterna igång under nedstängningarna, vilket gjorde det relativt enkelt att återgå till normal drift. Tillgången på nödinsatser var utmärkt. I nästan alla kommuner (98 %) erbjöds nödinsats. En betydande del av föräldrar/vårdnadshavare med avgörande yrken kunde utföra sina arbeten (bra). Samarbete mellan VNG, GGH GHOR och Socialdepartementet bedöms generellt som mycket positivt, och konkreta åtgärder för att genomföra säker nödinsats fastställdes snabbt. Kommunikationen från regeringen till föräldrar/vårdnadshavare om nödinsatsen var tillräcklig för att förmedla budskapet om att nödinsatsen var tillgänglig för föräldrar/vårdnadshavare med avgörande yrken och barn i sårbara situationer. Även barnomsorgsorganisationer säger att de var tillräckligt informerade om förväntningarna kring organiseringen av nödinsatsen. Dock fanns det en viss osäkerhet om när nya åtgärder skulle träda i kraft och i vilken utsträckning barnomsorgsorganisationerna hade tolkat åtgärderna på rätt sätt. Det var också utmanande för barnomsorgsorganisationer att besluta om de skulle tillåta barn på nödinsatsen eller inte. En stor del av familjerna (60-65 %) hade rätt till nödinsats eftersom minst en av föräldrarna hade ett avgörande yrke. Dessa berättigade visste också nästan alla att de kunde använda nödinsatsen. Under den första nedstängningen använde 20 % av de berättigade nödinsatsen, och över tid ökade det till ungefär hälften av de berättigade. De främsta anledningarna till den begränsade användningen av nödinsatsen var (1) föräldrarna behövde inte det eftersom de kunde arbeta hemifrån och (2) rädsla för smitta i barnomsorgen. Minskad rädsla för smitta kan möjligen förklara ökningen i användningen. För barnomsorgsorganisationerna var det en utmaning att avgöra vilka som fick och vilka som inte fick använda nödinsatsen. Det berodde delvis på att de behövde höra från föräldrar om de hade ett avgörande yrke och hade svårt att bedöma om det verkligen var så. Dessutom ändrades listan över avgörande yrken regelbundet. Slutligen var det svårt för barnomsorgsorganisationer att vara stränga mot föräldrar där misstanken var att de egentligen inte hade avgörande yrken. Staden och barnomsorgsorganisationen erbjuder skräddarsydda lösningar för sårbara barn i barnomsorgen. Nödinsatsen minskade tydligt risken för försämring av situationen för sårbara barn, men omfattningen av effekten är svår att bestämma eftersom det är oklart i vilken utsträckning barn med sårbara positioner faktiskt nåddes, men det finns positiva indikationer. Biverkningar som framkom i utvärderingen visar att barnomsorgen hamnade i ett positivt ljus genom nödinsatsen. De kunde spela en viktig roll för föräldrar med avgörande yrken. En negativ biverkning är att den mentala börda för föräldrar utan avgörande yrken ökade genom att behöva kombinera arbete, omsorg, familj och undervisningsuppgifter eftersom de var uteslutna från nödinsatsen. Effektiviteten för varje regel kan läsas i rapporten. Rekommendationer Samarbetet inom barnomsorgssektorn var mycket bra och detta bidrog till den framgångsrika genomförandet av åtgärderna. Det är viktigt att bibehålla dessa nätverk för att kunna använda dem igen i framtiden. Samarbetet med parter utanför sektorn, som föräldrar/vårdnadshavare och skolor, var mycket komplicerat. Ansvaret för kommunikation och samordning med föräldrar/vårdnadshavare och skolor landade i många fall hos barnomsorgen. Dessa kommunikations- och samarbetsstrukturer fanns ofta ännu inte. Det rekommenderas att förbättra dessa nätverk, göra överenskommelser om ansvarsområden och satsa på ett mer integrerat tillvägagångssätt för barn. Ett sådant tillvägagångssätt för barn under en kris kräver en tydlig avstämning av ansvarsuppgifter mellan socialdepartementet och utbildningsdepartementet. Dessutom saknas information (t.ex. antal) om sårbara barn per kommun. Det rekommenderas att samla in mer data om denna målgrupp så att politiken för denna grupp kan utvärderas korrekt. Det finns även några biverkningar av nedstängningarna på barns, föräldrars/vårdnadshavares och barnomsorgsanställdas fysiska och mentala hälsa som framkom i nästan alla intervjuer och enkäter. Tänk på mental press på grund av osäkerheter och anpassningsperioden för barn efter en öppning eller stängning av barnomsorgen. Det är viktigt att ta de signaler som (tidigt) framkommer under en kris om möjliga biverkningar på allvar, kommunicera dem till involverade ministrar och använda dem i beslutsfattandet. Undersökningsrapporten presenterades för andra kammaren den 18 november. [Länk till rapporten](https://www.rijksoverheid.nl/documenten/kamerstukken/2024/11/18/aanbiedingsbrief-onderzoeksrapport-naar-coronaregelingen-kinderopvang).