Data om hållbar digitalisering

På uppdrag av Näringsdepartementet har denna studie inventerat vilka data och databaser som är tillgängliga i relation till användningen av råmaterial och utsläpp inom den digitala sektorn. Denna studie utgör således en första fas i att skapa en instrumentpanel för att övervaka framstegen inom hållbar digitalisering.

Datakällor

Följande datakällor har identifierats i denna studie per utsläppsomfång:

• Omfång 1: Med den använda avgränsningen har slutanvändarutrustning inga relevanta omfång 1-utsläpp. Nätverk och datacenter har det dock, men omfång 1-utsläppen är så begränsade att de också inte tas med i beräkningen. Vattenanvändningen av datacenter är mycket begränsad jämfört med den totala vattenanvändningen i Nederländerna, men givet dess politiska relevans har den inkluderats i denna studie. Den kan mätas med hjälp av EED-rapporter.
• Omfång 2: Generellt sett verkar det inte finnas någon tillgänglig datakälla som ger en heltäckande översikt över omfång 2-utsläppen från slutanvändarutrustning. CBS- och ACM-data är viktiga källor för slutanvändarutrustning, vilka behöver kompletteras med ytterligare litteraturstudier. Täckningen beror på tillgängliga data och uppskattningar. Beräkningar kommer behöva göras baserat på antaganden och bedömningar från tillgängliga datakällor. För nätverk finns olika datakällor tillgängliga, inklusive årsrapporter, ACM-data, GSMA och data från enskilda företag. Även om kvaliteten på exempelvis ACM-data är hög, är inte all data tillgänglig för Nederländerna (så tvivel kring representativiteten existerar). För fasta nätverk spelar den stora variationen i utrustning och förbrukning en roll, och tillförlitligheten beror på litteratur och nyckeltal. Datacenter täcks bättre på grund av de obligatoriska EED-rapporterna. Mer än 90 procent av datacentren måste rapportera, men offentliggörande av data kan vara begränsad. EU ETS-data är av hög kvalitet men täcker endast stora och energiintensiva anläggningar, vilket gör att dessa data inte ger en komplett bild av sektorn.
• Omfång 3: I stort sett kan två tillvägagångssätt urskiljas:
  • Ett top-down-tillvägagångssätt, där utsläpp på makronivå bryts ned för att därigenom kunna fastställa den digitala sektorns fotavtryck. Med hjälp av en input-output-analys baserad på nationella och internationella statistik (IPCC-data, handelsflöden, sektorspecifika CO2-intensiteter), bestäms på ett aggregerat nivå hur mycket utsläpp som kan tillskrivas den digitala sektorn.
  • Inom ett bottom-up-tillvägagångssätt (insamling av hållbarhetsrapporter via CSRD) inleds istället arbetet på nivån av enskilda företag för att samla in individuella omfång 1-, 2- och 3-siffror. Dessa siffror sammansätts och summeras sedan för att gemensamt ge en representation av den digitala sektorns totala fotavtryck.

Med den nuvarande kunskapen och med tanke på översikten över tillgängliga datakällor som skapats i denna studie är en instrumentpanel för hållbar digitalisering genomförbar. En första version av en instrumentpanel bör dock inte ha ambitionen att från början ge en fullständig bild. För närvarande finns det alltför många brister och obesvarade frågor.