På uppdrag av VLAIO har vi genomfört en undersökning av det flamländska systemet för kompensation av indirekta utsläppskostnader (CIE). Genom detta system kan energiintensiva företag få ekonomisk ersättning för högre elkostnader som indirekt uppstår till följd av det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter (EU ETS). Denna form av kompensation för indirekta CO₂-kostnader är tillåten inom de europeiska ramverken för statsstöd och syftar till att minska risken för koloxidläckage: att förflytta produktion och investeringar till regioner med mindre stränga klimatregler.

Vi har undersökt hur Flandern förhåller sig till andra europeiska medlemsstater som använder sig av denna kompensationsmöjlighet. För detta har vi kombinerat dokumentanalys, intervjuer, en internationell jämförelse och budgetmässiga simuleringar. Vi har undersökt hur olika kompensationssystem utformats, vad som är känt om deras effekter och vilka budgetmässiga konsekvenser alternativa policyval kan ha för Flandern.

Den internationella jämförelsen visar att europeiska länder inom samma ramverk för statsstöd gör olika val. Det finns skillnader i nivån på kompensationen, de använda utsläppsfaktorerna, villkoren för företag och förpliktelserna gällande hållbarhet. Länder gör också olika avväganden mellan genomförbarhet, målinriktat stöd och budgetmässig hanterbarhet.

Samtidigt finner vi lite entydigt empiriskt bevis för att kompensation av indirekta utsläppskostnader förhindrar koloxidläckage. Många företag betraktar dock detta system som en relevant faktor för deras internationella konkurrensposition och investeringsklimat. Den tillgängliga litteraturen ger dock begränsad insikt i de faktiska effekterna på investerings- och etableringsbeslut.

Rapporten ger en översikt över valen som europeiska länder gör när de formger sina kompensationsprogram, den tillgängliga kunskapen om dess effekter och konsekvenserna av alternativa politiska alternativ för Flandern.

2026