Mindre individuellt än på universitetet, mer som ett team

Vad handlade din doktorsavhandling om?

Jag har forskat vid University of Melbourne inom kognitiv neurovetenskap. Min avhandling handlade om hur hjärnan hanterar den tid som dess egna processer behöver. Hur kan hjärnan agera i en rörlig värld samtidigt som den ännu inte har tillgång till information från nuet? Med modeller kartlade vi hur den visuella hjärnbarken kan förutsäga sin egen input så att information om rörliga objekt i hjärnan ligger i fas med objektet i den yttre världen.

Policyforskning är något helt annat. Varför valde du att börja arbeta på Dialogic?

Jag tycker helt enkelt att det är väldigt roligt att forska. Vad jag exakt forskar om är mindre viktigt för mig. Jag tycker fortfarande att hjärnan är oerhört intressant (och håller mig definitivt fortsatt uppdaterad om alla framsteg), men det jag gillar med Dialogic är bredden på ämnena och det samhälleliga värdet av de studier vi genomför. Vissa kollegor som har doktorerat vid Dialogic har faktiskt avhandlat ämnen som ligger närmare policyforskning, som innovationsvetenskap eller utbildning.

Vilka skillnader finns det mellan forskning på Dialogic och vid universitetet?

I grunden handlar det om forskning; att söka svar på frågor. Det finns dock några skillnader i arbetssätt. Vi arbetar på Dialogic alltid i team bestående av seniora, mediora och juniora forskare som fördelar forskningsuppgifterna mellan sig, men samarbetar för att komma fram till lösningar och idéer. Forskningen är därför mer teambaserad och mindre individuell än vid universitetet. Dessutom kommer forskningsfrågan alltid från en beställare (oftast en minister) och forskningsresultaten måste bidra till att forma policy. På så sätt är studierna vid Dialogic aktuella och relaterade till samhällsfrågor. Dessutom inkluderar forskningen oftast en rådgivande aspekt: Vad ska en beslutsfattare göra med forskningsresultaten? För mig gör detta forskningen vid Dialogic extra rolig och utmanande.