Denna text är automatiskt översatt och kan därför avvika från originalet. Ingen rätt kan härledas av denna översättning.
Den 7 oktober försvarar Pim den Hertog sin avhandling Managing Service Innovation: Firm-level Dynamic Capabilities and Policy Options vid Universiteit van Amsterdam. Avhandlingen behandlar övergången från en innovationsparadigm som primärt fokuserar på varor (goods-dominant) till ett som primärt fokuserar på tjänster (services-dominant) på företags- och policynivå. I sin avhandling presenterar Pim den Hertog två modeller.
Den första modellen, 6D-tjänsteinnovationsmodellen, skiljer mellan en ny tjänstekoncept, ett nytt sätt att interagera med kunder, en eller flera nya affärspartners, en ny intäktsmodell samt nya sätt att organisatoriskt och/eller teknologiskt producera en tjänst. Modellen kan användas både som ett verktyg för att kartlägga och analysera enskilda tjänsteinnovationer och för systematiskt skapande av nya tjänsteupplevelser och -lösningar.
Den andra modellen utgår från tanken att tjänsteinnovation är en process som medvetet och systematiskt kan styras och hanteras. Företag med en tjänstefokuserad strategi som vill utvecklas till sanna tjänsteinnovatörer och upprepat framgångsrikt lansera nya tjänster på marknaden kan dra nytta av sex så kallade dynamiska tjänsteinnovationsförmågor, nämligen: A) identifiera och utforska användarbehov och teknologiska alternativ; B) konceptualisera nya tjänster (eller service design); C) att sammanfoga och skilja åt element som en tjänsteupplevelse eller lösning består av; D) att samproducera och orkestrera tjänster som kräver insats från flera aktörer; E) att skala upp och 'stretcha' tjänster; F) att lära och anpassa tjänsteinnovationshanteringsprocessen själv. Framgångsrika tjänsteinnovatörer investerar i distribuerade, företagsspecifika blandningar av dessa dynamiska tjänsteinnovationsförmågor och anpassar dem till den specifika företagsstrategin. Denna generella uppsättning av sex dynamiska tjänsteinnovationsförmågor är ett verktyg för ledningen att reflektera över den företagsspecifika blandningen av distribuerade tjänsteinnovations (meta-)färdigheter som utgör kunskapen och expertisen hos en uppsättning chefer och anställda spridda över företaget. Denna distribuerade modell för tjänsteinnovation står i stark kontrast till det arketypliska centrala R&D-hanteringsmodellen som främst utgår från teknisk R&D inom tillverkningsindustrin.
Dessutom utvecklas argumentationen för och perspektiven på tjänsteinnovationspolitiken. En av slutsatserna i avhandlingen är att tjänsteinnovationspolitiken alltför ofta saknar ett innovationsystemsperspektiv. Vid fastställande av argumentationen för tjänsteinnovationspolitiken bör systemsfel vara utgångspunkten i tillägg till (istället för endast) marknadsfel. Den nuvarande tjänsteinnovationspolitiken domineras för närvarande alltför mycket av ett assimilations- och demarkationsperspektiv. Det saknas framförallt en vision om hur tjänster är infogade (och därmed kan underlättas) i befintliga innovationsystem och hur innovativa tjänster kan bidra till innovationsystemens totala innovationskapacitet och konkurrenskraft. Kunskapsintensiva företagstjänsteföretag spelar en nyckelroll som mellanhand i dessa mer tjänstefokuserade innovationsystem.